Komma. Ta temperaturen på ekonomin. Höj räntorna. Det här är modellen för ansvarsfulla teknokrater bank of england i över ett år nu – och de visar inga tecken på att sluta.
Mellan djupet av den globala finanskrisen i mars 2009 och början av Covid-19-pandemin ändrades bara räntorna fem gångeroch tre av dem var som svar på oväntade chocker: en efter Brexit-omröstningen 2016 och två när pandemin slog till 2020. Det fanns en period på mer än sju år då räntorna sattes till 0,5 %.
Allt det har förändrats under det senaste året, en period då Threadneedle Street har blivit hyperaktiv. Penningpolitiska kommittén (MPC) har höjt de officiella lånekostnaderna vid vart och ett av sina senaste nio möten och pressat ner räntorna med 0,1 % – den lägsta sedan banken grundades 1694 – på 3,5 %. En tionde ökning väntas torsdag middag.
Bankens kritiker säger att den tvingas komma ikapp efter att ha fått hopplöst fel i sin inflationsprognos. Förespråkarna säger att detta bara är sant i efterhand. Vad som är säkert är att torsdagens beslut kommer vid en tidpunkt då banken står inför ett akut politiskt dilemma.
Å ena sidan visar ekonomin tecken på att försvagas. Stigande bolånekostnader har lugnat bostadsmarknaden, och Nationwide Building Society rapporterar ett femte hösten månadsvis i fastighetspriserna. Företagskonkurser ökar när tuffare finansieringsvillkor utplånar “zombie”-företag som bara är lönsamma när priserna var på bottennivåer.
Internationella valutafonden sa i veckan att ekonomin skulle krympa med 0,6 % i år och Storbritannien skulle vara den enda medlemmen av G7-gruppen av stora industriländer som krymper. Inför detta scenario tidigare år skulle banken ha sänkt räntorna istället för att höja dem.
Men efter att ha nått en topp på drygt 11 %, den högsta nivån på 40 år, har inflationen mätt med konsumentprisindex retirerade endast något och är alltid större än 10 %. Bankens lagstadgade uppgift är att på ett hållbart sätt få tillbaka inflationen till sitt 2-procentsmål och MPC fruktar att om det låter pristrycket slå rot kommer det att bli svårt att flytta dem.
Det faktum att det senaste MPC-mötet äger rum mot bakgrund av omfattande stridsåtgärder, provocerade av arbetare som försöker behålla sin levnadsstandard inför de stigande levnadskostnaderna, kommer att göra vissa ledamöter i kommittén ännu mer beslutsamma att agera bestämt.
Dilemmat som MPC står inför sammanfattas av två av sina tidigare medlemmars olika syn på vad banken bör göra. David Blanchflower sa att baserat på de “dystra” tillväxtutsikterna och fallande inflation skulle han rösta för en räntesänkning med en procentenhet. “Du sänker räntorna i en lågkonjunktur, du höjer dem inte för att göra det värre”, sa han.
Andrew Sentance, å andra sidan, sa att det fanns bevis för att hög inflation ökar lönetrycket och att han skulle rösta för en halvpunktshöjning till 4%. – Man måste skapa lite slack på arbetsmarknaden. Det är inget man egentligen vill göra, men arbetsmarknaden är ganska trång och lite mer slapp skulle hjälpa till att lindra inflationstrycket.
Den nuvarande MPC är inte mindre splittrad. Vid sitt senaste möte i december röstade sex ledamöter för en höjning av räntan med 0,5 poäng, två ville att de skulle förbli oförändrade och en röstade för en höjning med 0,75 poäng.
En liknande brist på enhällighet väntas på torsdag, med kommittén delad mellan de som tror att räntehöjningen riskerar att bli överdriven, och de som tänker hårda åtgärder nu kommer att undanröja behovet av ännu hårdare åtgärder senare.
Ränteduvor ser risken för en onödigt djup recession, medan räntehökarna oroar sig för att den underliggande inflationen – som exkluderar energi och mat – ska stiga över 6 %.
Trots IMF:s dystra prognoser borde banken vara mindre pessimistisk än för tre månader sedan, förra gången den levererade en ekonomisk hälsorapport. Två saker har gjort bilden lite ljusare: finansmarknaderna har lugnat ner sig sedan slutet av Liz Truss kortlivade premierskap; och världsenergipriserna har fallit.
Martin Beck, Chief Economic Advisor på EY Item Club, sa: “Bank of Englands pessimistiska prognos i november om en tvåårig rekord lågkonjunktur och fördubbling av arbetslösheten illustrerar farorna med prognoser när allt beror på volatila faktorer som bensinpriser.
“Den betydande nedgången i grossistpriserna på bensin under de senaste månaderna betyder att inflationen borde sjunka snabbare och ekonomin kommer att dra ihop sig mindre och under kortare tid än Bank of England hade förväntat sig för tre månader sedan.
”Bank of Englands tillväxtprognos kommer också att förstärkas av lägre marknadsränteförväntningar. För tre månader sedan förväntade sig investerarna att bankräntan skulle nå en topp på cirka 5,25 %. Nu räknar de med en topp på runt 4,25%. »
I en tid då andra stora centralbanker höjer räntorna skulle allt mer än en halv poäng komma som en överraskning. Förutsatt att så är fallet kommer marknadens uppmärksamhet att vända sig till huruvida en 11:e eller till och med en 12:e på varandra följande räntehöjning är på väg.
Lord Mervyn King, tidigare bankens guvernör, sa en gång att en centralbanks framgång bör bedömas efter dess tristess. För närvarande är Bank of England allt annat än.